Välkommen till min blogg! Här skriver jag om min vardag. En värld av bilder, fotografier, konst, betong, kultur, natur, resor, hästar och en hel massa bokstäver!



tisdag 26 januari 2010

Ibland kan micron vara en välsignelse.....

Arbetsmöte ända till klockan 17.30 och privatlivsmöte klockan 18.30...........dessemellan ska man hinna med ett ombyte av kläder, snygga till sig och så är man dessutom vrålhungrig!
Då är det tur att det finns sojakorv, minipizza och en micro! Inte höll väl mormor på så här?

Grusvägslivet ett betydligt lugnare liv?

13 kommentarer:

Åsa! sa...

Någon gång ibland kan det funka, men i längden blir det för tröttsamt. Hoppas din kväll slutar lugnt

fashionhaggan sa...

nej det kännns som vi stressar ihjäl oss nu för tiden, vi hinner inget alls vissa dar.

Anonym sa...

Ja, denna stress förstör så mycket. Hoppas det gick bra i alla fall och du fick njuta av maten. Starling =)

Lysande ögonblick! sa...

Nä, din mormor höll nog inte på så. Men då fanns det inte heller fantastiskt god sojakorv. Hoppas dina möten gick bra.

Veiken sa...

Nej, mormor höll inte på så, men det var nog inte bara på gott att hon "slapp" Ibland önskade hon nog att något skulle hända. Varför blir det aldrig lagom????

Yvonne :-) sa...

Mormor höll nog inte på så.Hoppas att mötat var bra.Ja vi har mycket bra att vänta oss..Kram!

Monica sa...

Ta det med "ro" och var rädd om dig!
Läs mitt svar om tulpanerna.

Vicke sa...

ja, en micro är bra att ha ibland

lassika sa...

Nä dom hade ett helt annat liv:
Kram

gråvarg sa...

Det gjorde hon nog inte. Förr så baserades privatekonomin oftast på en lön, nu räcker knappt två. Och färdigmaten har utvecklats långt på de senaste 10-15 åren... Vem klarar sig utan en micro i köket längre?

gråvarg sa...

Ps, underbar bild. Skulle nog kunna tänka sig att bo där, åtminstone soliga dagar! ;)

attis sa...

Vad gjorde vi utan denna micro? Datorn fungerar någorlunda nu men vi ska nog lämna in den för en riktig koll. Den är ju inte gammal.
Ha det bäst.
Kramen

Åsa sa...

Tittar tbx in till dig...
Fick mig ett gott skratt, brukar ofta tänka samma sak...hur klarade sig mamma, mormor etc osv utan micron???
Kram Åsa