Andas in, andas ut, så börjar livet och så tar det slut.....
Andas in, andas ut.....
Det finns inget vi kan göra.....eller jo, vi kan finnas, vi kan lyssna, men inget säga eller göra som förändrar. Själva livet, utgången av individens kamp för att överleva ligger utanför det vi kan påverka. En vän väntar på det sista andetaget......en förlorad kamp mot cancern. En tapper strid in i det sista.....men likväl förlorad.
Till minne av er som förlorat striden men ändå vunnit min och alla andras respekt och beundran.....
Ursula, Inger, Carina, Lisbeth, Inga-Britt, Linda, Stefan, Bo, Ingvar och Åsa jag kommer aldrig att glömma er.........
9 kommentarer:
Det är skönt att cancern inte lyckas ta ifrån oss våra minnen och delade stunder. Respekt och beundran är sannerligen väl valda ord. Många kramar från mig.
Kram
Styrkekramar från mig!
Kram
ja, tyvärr så ska vi ju alla den vägen vandra
Kramar från mig. Starling =)
Kram från Starlin =)
kramar från mig vännen
Så vackert.....och sorgligt..
Skicka en kommentar