Välkommen till min blogg! Här skriver jag om min vardag. En värld av bilder, fotografier, konst, betong, kultur, natur, resor, hästar och en hel massa bokstäver!



söndag 7 november 2010

Snart är det ett år sedan......

Idag är det ett år sedan min undulat dog. En av arbetstagarna på jobbet frågade jämt om min lilla papegoja. När han sedan stilla insomnade p.g.a.hög ålder så har han fortsatt att fråga om jag inte ska skaffa en ny snart.
I torsdags sade han....
-Nu har din papegoja varit död i nästan ett helt år.
Jag fick fundera en stund men insåg att han hade rätt.
-Vilket datum dog han då? frågade jag.
- Den 7:de november.

Den här killen har verkligen koll på datum och tider. Min födelsedag är därför superhemlig (fniss). Jag har inte skaffat någon ny papegoja. Jag tycker helt enkelt inte att jag har tillräckligt med tid.....
Vi har alltid haft djur hemma, mest hittefåglar eller djur som bekanta har tröttnat på.
Förra månaden flyttade som bekant ett par slöjstjärtar in.
Jag föredrar att ta hand om djur som av någon anledning blivit över..........för ett sådant djur betyder även lite tid mycket.


Får jag presentera vår undulat Daniel, en hittefågel. Han var en rolig prick.....min näsa var ett av favoritobjekten!

8 kommentarer:

Stina sa...

Vilken sötnäbb :) Jag hade en undulat som hette Quickly när jag växte upp; han var en riktig tuffing, totalt orädd för allting och jag trodde att han skulle dö i en olyckshändelse av något slag, men han klarade sig och dog pga sin ålder. Han hoppade ner i marsvinets bur och käkade på hans gurka, satte sig på stora schäferhunden och hackade på hennes blänkande halsband, kröp ner under mitt täcke när jag sov...bara som exempel... Han var dock ingen hittefågel - köpte honom på OBS stormarknad för 25 kronor :) Däremot är min nuvarande kisse en hittekatt som jag "köpte" (betalade för kastrering, vaccinering och öronmärkning) på ett djurhem. Jag tycker såklart att du borde skaffa dig nåt litet djur igen.... Man mår så mycket bättre då...
Ha en skön söndagskväll!

Åsa sa...

Att ta hand om ett övergivet djur, eller ett djur som någon tröttnat på är verkligen en god gärning!

Yvonne :-) sa...

Din Daniel likna en undulat som vi hade som hete Oskar.Han var styv på att prata .Det var igår som det regnade.Idag har vi haft kallt!!!Du får börja med tjockare strumpbyxor.Kram!

ansepanse sa...

vilken fin Daniel, vi har också haft undulater i ett par omgångar när flickorna var barn
kramar

Monica sa...

Ninja, blir sååå rörd när jag läser om pojken med den totala kontrollen av datum m.m. grinfia som jag är så kommer det en liten tår...Men älskade vän, nu får jag allt ta dig i örat! Tror du att jag är 80 år.....hi,hi,hi. Det var inte modernt med hattar under min uppväxt....Tänk dig Överkalix, 2 mil från polcirkeln.....hatt där??? Nä du vännen, där var det lappmössa nerdragen över öronen, skydd, stickat sådant över kinderna. Hatt??? fattar du.....Hatt, hur skulle de sett ut...*fniss*.....nu är jag på "bushumör"...Men kanske var det som gjorde att jag blev en hattälskare? vem vet?
Tack sööööta rara du för råden du gav mig igår. Gjorde precis som du föreslog! Sov Gott och vaknade glad & pigg.
Önskar dig nu en fortsatt bra vecka. Var rädd om dig! jag behöver dina råd....

Fenixmonas sa...

En riktig fin liten kille! Jag hade en som var exakt likan i färgerna....han hette Pelle! Kramiz

Jeppsson sa...

Vad söt! :-) Jag hade undulater när jag var liten. Först en hanne och en hona. Sen fick dom ungar, så det vart en hel flock. Dom bodde i en jättebur som pappa hade snickrat, och ibland fick dom flyga runt i hela huset. Men dom var inte tama för fem öre!

Lysande ögonblick! sa...

Fina Daniel! Så fin.

KRAM