Karlstens fästning......försvarsverk och fängelse!

Jag har varit på Marstrand ett flertal gånger och beundrat Karlstens fästning både på håll och nära. Men inte så nära som denna gång. Vi fick en guidad tur. Jag trodde att fästningen endast byggdes i försvarssyfte och så var det väl tänkt, men eftersom man inte kunde rekrytera  frivilliga till att släpa sten så fick man ta till fångar. På så sätt kom Karlsten även att tjäna som fängelse och de fångar som begått de mest avkyvärda brotten hamnade på Marstrand.

Fängelselivet på den tiden var inhumant. Innan en fånge började avtjäna sitt straff fick fången 40 slag av ett spö doppat i saltlake. Sedan sattes fången på vatten och bröd i en vecka. Efter den perioden ansågs man tillräckligt mör för att kunna sättas i arbete. Alla fångar släpade runt på hand eller fotfängsel av något slag. Det vanligaste var att man fick släpa omkring på ett 2-4 kilo tungt järnklot dag som natt.
Oregerliga fångar kunde dömas att bära en järnkrona. Den vägde omkring 40 kilo och bestod av en ställning med järn runt nacke och midja samt kättingar som fäste i ringar runt hand- och fotleder. Om en fånge försetts med järnkrona så fick han bära den dygnet runt i omkring fem år.......och förväntades släpa lika mycket sten som tidigare.

I en av cellerna hängde olika slags fängsel som användes på Karlsten. Längst in till vänster hänger en järnkrona ooch man kan också skymta skaftet på bödelns yxa.

Den sista avrättningen i Sverige utfördes 1910 och dödstraffet upphörde 1921. Att avrättningarna upphörde i Sverige berodde på att bödeln dog och ingen ville ha jobbet efter honom. Bödeln och hans familj tjänade bra med pengar men var totalt utfrysta av övriga samhället. Yrket gick vanligtvis i arv från far till son. Avrättningarna skedde med oslipad yxa varför det kunde ta ett tag innan fången verkligen dog. Att bödeln mestadels var stupfull underlättade inte för den dödsdömde. Men på den tiden ingick det i straffet. Avrättningar med svärd förekom, men endast då det inte fanns tillräckligt med bevis för att fången verkligen begått brottet.

En avrättning med svärd skedde med skarpslipad klinga och gick fort, fången fick en kyrklig begravning, lades i vigd jord och skulle på så sätt komma till paradiset om han/hon var oskyldig, på så sätt var ju ingen skada skedd menade man.