- Hör du också till det där gänget? kassörskan blickade inåt kaffeterian som var minst sagt proppfull av kameraklädda besökare som pratade i mobiltelefoner med datorerna påslagna.
- Nej, jag är bara här på norrskenssafari, svarade jag.
- Ja, det kan man ju inte rå för att det blir så här, fick jag till svar.
Nikkaluokta, sista utposten mot Kebnekajsemassivet. Utgångspunkt för fjällräddningens expeditioner in i stormen för att lokalisera ett försvunnet Herkulesplan.
I Nikkaluokta var det vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Två mil in mot Kebnekajse blåste det så hårt att det inte gick att se handen framför sig. Vi kunde betrakta stormen på avstånd och se snön som yrde längs kalfjällets branter.
Fjällräddare gav sig av på skoter in i den tjutande stormen, ett riskabelt uppdrag, för att om möjligt rädda liv.....
Vi fick höra att en grupp hade givit sig in i Tarfaladalen. På fjällstationen uttryckte man sin oro över detta, eftersom man betraktade det som livsfarligt att bege sig dit i det här vädret. I Tarfaladalen har man uppmätt de hårdaste vindstyrkorna någonsin i Sverige, upp emot 81 sekundmeter.
Det var också i Tarfaladalen som man senare hittade de första vrakdelarna av det försvunna planet.
Medan fjällräddarna utförde heroiska insatser i det hårda vädret satt vi och drack kaffe tillsammans med de nyhetsbevakande journalisterna.
Några riskerade sitt liv, andra tjänade sitt levebröd i värmen på fjällstationen och vi väntade ut norrskenet.
Tänk så olika livet kan vara på samma plats.....
- Nej, jag är bara här på norrskenssafari, svarade jag.
- Ja, det kan man ju inte rå för att det blir så här, fick jag till svar.
Nikkaluokta, sista utposten mot Kebnekajsemassivet. Utgångspunkt för fjällräddningens expeditioner in i stormen för att lokalisera ett försvunnet Herkulesplan.
I Nikkaluokta var det vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Två mil in mot Kebnekajse blåste det så hårt att det inte gick att se handen framför sig. Vi kunde betrakta stormen på avstånd och se snön som yrde längs kalfjällets branter.
Fjällräddare gav sig av på skoter in i den tjutande stormen, ett riskabelt uppdrag, för att om möjligt rädda liv.....
Vi fick höra att en grupp hade givit sig in i Tarfaladalen. På fjällstationen uttryckte man sin oro över detta, eftersom man betraktade det som livsfarligt att bege sig dit i det här vädret. I Tarfaladalen har man uppmätt de hårdaste vindstyrkorna någonsin i Sverige, upp emot 81 sekundmeter.
Det var också i Tarfaladalen som man senare hittade de första vrakdelarna av det försvunna planet.
Medan fjällräddarna utförde heroiska insatser i det hårda vädret satt vi och drack kaffe tillsammans med de nyhetsbevakande journalisterna.
Några riskerade sitt liv, andra tjänade sitt levebröd i värmen på fjällstationen och vi väntade ut norrskenet.
Tänk så olika livet kan vara på samma plats.....
Stormen på avstånd...
Man ser hur snön yr längs fjällbranterna....
Lugnet utanför och stormens utkant vid Nikkaluokta och Kebnekajsemassivet
I Nikkaluokta är det soligt och vindstilla...
Pressen intervjuar och fotar fjällräddarna som ska ge sig av på sitt riskabla uppdrag.....
De specialutbildade fjällräddarna ger sig av in i stormen för att leta efter ett försvunnet Herkulesplan och om möjligt rädda liv.....
Parkeringen är full av journalisternas bilar...
Vackra fridfulla Nikkaluokta......en kontrast till de faror fjällräddarna utsattes för endast två mil bort......
10 kommentarer:
ja, det är märkligt där det att man ibland hamnar i konstiga situationer - som man inte kunnat tänka på i förväg. Hoppas ni trots allt haft/ har en fin resa
Ja. Livet är verkligen så olika ibland. Ni väntade alla, men på olika händelser. Fy så hemskt. Naturkrafterna kan vara våldsamt grymma.
Ann-Louise
Olika är vår lott här på jorden. För vissa var det att missta livhanken i det där planet. Hoppas du får se Norrskenet och att du fick minnesvärda minnen från din fika. :) kram kram
Nog är det olika hur ödets olika lotter falla. Trots den tragiska olyckan hoppas jag ni har det bra.
Ja visst är det en hemsk olycka .
Hoppas du har en fin Norrlandsvistelse och trivs . När man bor här tänker man inte på norrskenet , man blir hemmablind .
Jag brukar se det ibland på kvällarna när jag går ut och rastar hunden , och visst är det vackert och magiskt . Provade fota en kväll men det gick inte att fånga på bild med min kamera .
Kram ♥
Men vilken underbar reflektion!!!!!
Och spännande. Hoppas att NI inte råkade ut för något och att journalisterna höll sig i skinnet.
Hälsningar
Yohanna
som skickar med en länk om du skulle bli sugen på att hänga på:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/march/real-life-smaker.html
Ajdå, ja nog kan situationer te sig olika för oss alla på samma tid och plats.
Usch så otäckt att vara så inpå. Det känns mera då.
Men ni mår tydligen bra. Och nu ser jag fram emot bilder!
Inte en tanke har jag haft på de som utförde det farliga räddningsarbetet, nu skäms jag nästan!!!
Skicka en kommentar