Välkommen till min blogg! Här skriver jag om min vardag. En värld av bilder, fotografier, konst, betong, kultur, natur, resor, hästar och en hel massa bokstäver!



måndag 16 april 2012

Dagbok med lås eller en öppen blogg?

Jag tillhör den generation unga flickor som en gång fått en dagbok i present. Min var rosa ( en färg jag inte var särskilt förtjust i ) och så hade den ett pyttelitet hänglås med nyckel till.
Nu var det tänkt att jag skulle anförtro mig åt den här lilla rosa boken och skriva ner mina innersta känslor och hemligheter. Jag var skeptisk.....

Dessutom fanns det inga linjerade blad att skriva på, bara blanka sidor, precis som framtiden. Jag tror inte jag skrev särskilt mycket i den rosa boken.
Dessutom var jag redan då, bra på att tappa bort nycklar.
Men en gång i tonåren bestämde jag mig för att skriva dagbok ett helt år. Och eftersom jag är bestämd när jag väl bestämt mig så skrev jag i den varje dag i över ett år.
Det var väldigt roligt att läsa i den när jag hittade dagboken flera år senare.........
Sedan dess har jag alltid skrivit någon form av dagbok, även om det under flera år bara var knappa anteckningar om läkarbesök, vänner jag träffat, bjudningar och sådant.
Ibland har jag haft nytta av dessa anteckningar.

Min morfar och några av hans bröder skrev dagbok. Idag är deras böcker historia......berättelser om människor och möten i en svunnen tid.
En av de mest kända dagböckerna är Anne Franks dagbok som öppnade upp en del av historien som var avsedd att mörkläggas.
Idag är det många bloggar som förmedlar det Anne Franks dagbok gjorde på den tiden.
Det som skrivs på nätet försvinner inte.....
Det mesta som skrivs i en blogg har ingen betydelse i det stora hela. Men du vet aldrig när det du skriver om kommer att få det.....för nyckel och hänglås, det hör till en svunnen tid.

Vad döljer sig bakom masken?

30 kommentarer:

Smörblomma sa...

Intressanta tankar. Det där har jag också funderat en del över...

Jag tillhör också generationen som haft dagböcker med ett litet lås, väldigt nostalgiskt idag :)

Anonym sa...

Fundersamt, ibland måste man ta sig en funderar om det man skriver bör synnas för vem som helst, men jag tycker att jag håller nivån och utlämnar aldrig några namn. Kram på dig.

Monica sa...

Du är så klok Ninja! Det gäller att man tänker sig för ibland!
Maskerna från Italien...eller? Vi åker dit om ca två veckor.
Kram & vink från mig.

Åsa! sa...

Nog ska man tänka sig för när man skriver på nätet, det är lätt att glömma bort att det blir en offentlig handling.

KKvinneblogger sa...

Jeg fikk faktisk " Anne Franks Dagbok" i premie i en novellekonkurranse da jeg gikk i 7. klasse på skolen!
Inspirert av henne begynte jeg å skrive dagbok. Det holdt jeg på med i mange år.
Mange år senere skrev jeg dagbok som en slags terapi i en vanskelig livsperiode.
Nå skriver jeg blogg, men den handler ikke om meg selv.

Gilla sa...

Jag fick en röd dagbok med nyckel till. Nog skrev jag väl lite, men eftersom jag delade rum med min syster och hon kunde läsa den, trots nyckeln, slutade jag skriva i den.

Sen har det inte blivit av, mer än när vi är på resor, så skriver jag dagbok varje dag. Det skriver jag av i datorn och kan skriva ut, så vi kan komma ihåg på vilken resa vi gjorde det eller detta. Det har vi haft mycket nöje av.

Jag läste också Anne Francks Dagbok, som ung. Då begrep jag inte så mycket, men har förstått på gamla dar att det var ett viktigt dokument.

Sv: Ja, har man inget att göra, skaffar man sej orsak att göra nåt. :-D

Kram/Gilla

Yvonne sa...

Dagboken kunde man behålla för sig själv eller visa den för någon man litade på .Blogg eller FB blir offentligt alla kan läsa vad man skrivet. .....Joo det är kul att dansa linedance.Bra motion ! Kram!

Livet och vardagen sa...

jag skrev dagbok som barn och tonåring. Sen slutade jag. Vid milleniumskiftet köpte jag en 10 årskalender. Skrev lite varje dag, inkl vädret. Klistrade in födelseannonser med mera. Vi tog ofta fram den och kolla upp fakta, vad som hänt och när. Köpte en ny när den gamla var fulltecknad. En dag när vi kom hem från jobbet hade vår gamle hund roat sig med att tugga sönder den gamla kalendern. Endast strimlor av pappret var kvar, det var ett grundligt tuggande. Som jag saknat den boken. Men eftersom det inte går att klistra ihop den igen är det bara att gilla läget.

Ann-Mari sa...

Jag skrev fagbok när jag var ung, och även när jag var gravid...nu är bloggen lite av en dagbok, fast man är ju allid medveten om att man har en läsare...
Tänkvärt!
Kram

Mamma till tre Prinsessor sa...

Promenader är underbart.
Jag skriver dagbok utöver bloggen där jag skriver sånt som bara berör mig.

messan sa...

Det ligger mycket i det och man ska nog tänka sig för ibland vad man lämnar ut...

Oljekritan sa...

Ja sant, våra öppna dagböcker är unika..
Minns också den lilla fula rosa Min Dagbok, med lilla lilla låset..som min brorsa pillade upp lätt med ett gem...och tjuvläste...Lika bra att ha öppna kort..men det var kul att va lite hemlig..
och visst borde man va lite hemlig nu med ibland..det som är skrivet är skrivet...
Kram till dig...

Vicke sa...

ja, idag är bloggen mångas dagbok, ha en fin dag nu

Annika sa...

Riktigt intressant inlägg. Det är som du skriver. Bloggen representerar idag vad som kan kallas en form av Anne frank för framtiden!

Nett sa...

Jag var den som skrev dagbok, hade oxå lås på den. Med datorns hjälp skrivs det inte längre för hand. Lite synd egentligen.

lavendia sa...

Ja, det är lustigt. Då var man så himla rädd att någon skulle få tag i ens dagboksnyckel. Mest mamma. Och nu skriver man så hela världen ser och bryr sig inte.
Fina masker - Venedig?

ansepanse sa...

mm, så är det, jag skrev också sådana där anteckningar under ett flertal år, du glömde en annan väldigt känd:
Årstafruns dagböcker, det är verkligen historia det
kramar

LissAnna sa...

Jag har skrivit dagbok sedan jag var väldigt liten.
På bloggen får man tänka sig för vad man skriver. Jag brukar säga att jag är personlig men inte för privat.;-) Kram Stina

Carina Sjölund sa...

Det var något visst med dagbok, och nyckeln gömde man i säkert förvar :)
Kramen på dig♥

Monika Häägg sa...

Har också haft en sådan där dagbok med nyckel:)

mariaikos sa...

Ja dagböcker med hänglås har jag haft . Men tyvärr inte sparat . Hade varit kul att läsa nu .
Ha det bra ♥
Kram ♥

Jess sa...

Dagboken/bloggen är inte så hemlig i dag, fast vissa saker ska nog förbli hemliga! :)

Gardenhouse sa...

Intressanta funderingar och tankar!
2000 fick jag en tioårsdagbok av Peppson, den skrev jag i tio år varje dag! Köpte sedan en femårsdagbok själv, skrev tre månader och la sedan tvärt av och det har inte återupptagits...
Kul att läsa din morfars dagbok, vilken skatt!
Kram Sussi

Mycket annat & lite betong sa...

Något att tänka på...

Min dagbok var röd och hade också ett lås. Men där skrev jag annat än det som står i bloggen.

Trevlig kväll!
Agneta

soffie sa...

mycket bra och intressant det du skriver om,jag tänker mej noga för vad jag skriver om på nätet. må så gott å vilken härlig bild:)

Yohanna i Las Palmas sa...

Jag har ocksâ haft en sân. Men det är nâgot med vita blanka sidor som skrämmer...

Hälsningar
Yohanna
som skickar med en länk om du skulle bli sugen:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/april/real-life-framtidsdrommar.html

Nelson sa...

Flying all the way just to see you and say hello...and wish you all the best for this Wednesday! Thank you for stopping by! . Good night, wonderful dreams…
Greeting for you from Rio de Janeiro/Brasil

Camilla sa...

Jag har kvar mina dagböcker. INLÅSTA!!
Frågan är...ska man ha kvar dom eller ska man kasta dom.
Jag menar....tänk om mina barnbarn en dag läser dom. Ojojoj... ;)
Kram!

lavendia sa...

Dagböcker fick många att minnas tydligen. Jag o en kompis brände upp våra dagböcker i slutet på tonåren, just för att dom inte skulle dyka upp senare i livet.
Jag är inne på min andra 10-årsdagbok.
Jag vet en man som var 99 år. Han köpte också en 10-årsdagbok. Och han skrev verkligen flitigt varje dag. Litet optimistiskt kan man tycka. Men jättebra.

Karpstryparn sa...

Själv använder jag Facebook som dagbok.