Välkommen till min blogg! Här skriver jag om min vardag. En värld av bilder, fotografier, konst, betong, kultur, natur, resor, hästar och en hel massa bokstäver!



onsdag 10 oktober 2012

En ny värld....

Tänk, vad mycket nytt man kommer i kontakt med när man börjar spela ett instrument. En helt ny, outforskad värld öppnar sig.
En ungdom vi känner beslöt sig för att börja spela piano. Inte så ovanligt kanske, men om man kommer från en kultur där få musicerar och inte får någon uppmuntran hemifrån, så är det bra gjort.
Han började med att leta efter begagnade pianon som utannonserades på Blocket.

Men hur får man hem ett piano när man är ung och utan körkort?
Det blev nog ett större projekt än han trodde.....
Hans föräldrar höll på att få slag när han till slut, med vänners hjälp, bar in ett stort piano i den redan trånga lägenheten.
Föräldrarna hade nog hört talas om hans planer, men trodde nog aldrig att de skulle sättas i verket.

Nu stod det ett piano i hallen, det var bara att ordna en plats åt det......
På egen hand ordnades det sedan med privatlektioner och framstegen lät inte vänta på sig.

Ikväll, i baksätet på vår bil....

-Har ni hört talas om en snubbe som heter Bach? Han levde på sjuttonhundratalet, tror jag....
Jag ska börja spela hans låtar, de är riktigt coola, tänk att de var så smarta på sjuttonhundratalet!


Bach, en cool snubbe

9 kommentarer:

Yvonne ♥ sa...

Härligt med ungdomar som vågar ta för sig..Idag har det varit full rulle ja du vet vad.På kvällen var det telefon.... Det var första gången jag gjorde rårakor,och dom lyckades jag bra med.Nattikram!

Monica sa...

Tack tack för ett underbart Inlägg! Så bra skrivet och han är inte dålig på att skriva underbar musik den där snubben Bach! Ljuv musik som avslutning på en bra dag.
Kram och vink från mig.

MICKAN¸.•°`♥✿⊱╮ sa...

Han visste definitivt vad ha ville.

Låten är härlig. Rex kom och lyssnade :)

Ann-Mari sa...

Beundransvärt! Han kommer säkert att njuta av att kunna spela när han känner för det.
Det fanns många smarta snubbar på sjuttongundratalet :)
ha en fin dag
Ann-Mari

Gardenhouse sa...

Vilken kreativitet och vilken lycka att han inte gav upp! Tänk vad rätt och bra allt gick, så roligt att lyssna och läsa om.
Kram Sussi

ansepanse sa...

vilken stenhård vilja att sträva efter något nästan omöjligt, där ser man nästan ingenting är omöjligt
kramar

lavendia sa...

Var det verkligen så? Då gjorde han rätt, som inte gav upp. Har suttit en stund och lyssnat. Blev så lugn så lugn.

Åsa! sa...

Ha, ha! Det där kunde ha hänt i vår familj!

När dottern var ca 5 år var vi på besök hos en MYCKET musikalisk familj.

Dottern stirrade på deras piano som stod i ett hörn, svart, glänsande och mycket vackert och sa:
- Mamma, vad är det där?

Så musikaliska är vi... :)

Nett sa...

Härligt när de utvecklar sitt musikaliska intresse, min son går på gitarr varje vecka och hemma spelar han både akustisk och elgitarr :)