Vad är det för speciellt med ensamma trädet?

Ensamma trädet.....

Starkt och stadigt står ensamma trädet och blickar ut över världen.
Inget skymmer utsikten.
Allt är klart......sammanhangen, begreppen och avsikterna.

De andra träden är för länge sedan borta.....eller fanns de aldrig där?
Vad är det för speciellt med ensamma trädet?
Var det ett sällsamt vackert träd?
Blommade det skönt?
Var dess frukter många eller söta?

När den brännande hettan svepte över fälten sökte sig trädets rötter allt djupare ner i myllan.
Vid de dolda källorna hämtade det sin kraft.
Djupt där nere.....
där ingen tidigare sökt fann det styrka.

När höststormarna drog över fälten stod ensamma trädet utan skydd.
Vindarna bjöd upp till dans och slet tag i dess grenar.
Den annars oförargliga myllan förenade sig med vinden....
I vackra formationer träffade kaskaderna trädets stam och dess grenar

För dem var det en lek.....
För ensamma trädet var det en pina.

Förbipasserande kunde inte ignorera att ensamma trädet stod där
högst över höjderna
och förskönade sin omgivning.

Några såg att vinden tog i för hårt....
men de kom inte till undsättning.
Ensamma trädet stod för långt ut på åkern,
deras dyrbara skor skulle smutsats ned
med fel sorts fläckar
och det hade blivit spår kvar i åkern

Andra beundrade myllans kaskader, de var ju så välregisserade.
Så vackra.
Inte kunde väl något så vackert skada?

Vinden slet loss grenar från ensamma trädets stam,
de vackraste och mest fruktbärande.
De förbipasserande duckade....
De höll sig undan för att inte träffas
och dras med i grenarnas fall

Man började spekulera i om ensamma trädet skulle orka stå kvar
i den bistra kölden
En del tyckte att det skulle vara bra om trädet försvann.....
Då skulle allt bli lika brunt, grönt eller gult
Andra tyckte om dess blommor och dess söta frukt

Medan de förbipasserande debatterade ensamma trädets för och nackdelar
kom våren tillbaka från sin resa runt jorden.
Hon såg ensamma trädets belägenhet och drev bort den ondskefulla vinden,
tinade upp jorden och gav trädet värme

Värmen gjorde att ensamma trädet började växa,
det sköt skott och skotten ekade i dalen...

De förbipasserande kunde inte ignorera skotten.
När de tittade upp såg de att kullen pryddes av en vit blomsterkrona.
Kronan var den vackraste som någonsin skådats. Blommorna var välfyllda, doftande och underbara.
En del njöt av dess åsyn och återkom för att njuta av dess prakt dag efter dag.

Andra valde att ta en annan väg......