Nerja och Balcon de Europa

Nerja är en mysig liten stad öster om Malaga. Stadskärnan är genuint spansk och är berömt för Balcon de Europa, en utsiktsplats över Medelhavet och bergen.
Balcon de Europa löper ut från stadens torg och är byggd ovanpå en försvarsanläggning, känd som La Bateria, ett fort. Fortet förstördes av brittiska stridsfartyg 1812, ett par gamla rostiga kanoner vittnar om gamla tider.

 Balcon de Europa med utsikt över Medelhavet

 Utsikt över stranden, fiskebodar, båtar och bergen

Balcon de Europa, kantad av uteserveringar och restauranger

 En av alla mysiga gränder i Nerja

 Blommar gör det även i december både i trädgårdarna och på balkongerna

 Här nedan en elektrikers mardröm.....

 När man är i Nerja måste man bara gå ner på stranden och åtminstone doppa tårna i Medelhavet Det här året var det ca 18 grader i vattnet i december, helt klart badbart.

Kattliv...

På nästan alla ställen jag besökt finns det katter. Jag fotar dem gärna. Katter är riktiga livsnjutare. Hotellet där vi bodde hade en svartvit katt. Eftersom det var lågsäsong var det inte så gott om tillfällen för klapp och kli. Men han kom glatt springande så fort han såg oss för en stunds njutning. Katter tar vara på tillfällena eller skapar dem.

 En stunds njutning på taket till ett skjul utom räckhåll för turister, hundar och andra störande element.

 Gammalt och nytt på samma bild, en gammal fiskebod i förgrunden och ett nytt hotell i bakgrunden. Katterna visste var fisken serverades när fångsten inbärgats.

 Mätt och belåten....

Så här års var bänken vid stranden ledig och passade alldeles utmärkt att sova middag på.

När dimman väller in...

 I december är det risk för dimma vid solkusten. När dimman kommer in från havet, blir det fuktigt och kallt. Bergen försvinner, likaså havet och man ser endast de närmaste huskropparna. Temperaturen sjunker från behagliga tjugo grader till omkring tio. Men som nordbo har man en viss vana och kläder hade vi med oss. När man knappt ser handen framför sig nere vid kusten kan det vara läge med en bergstur. Att se dimmorna från ovan kan vara en fantastisk upplevelse. På en av våra bergsturer möttes vi av dimmorna högt uppe bland bergen. Vi bjöds på dramatiska vyer. Flera fotografer hade tagit sig upp längs samma bergsväg, antagligen är det inte alltför vanligt med ett sådant här skådespel. Vi hade bara tur.

Costa Tropical och bergen

Costa del Sol avlöses av Costa Tropical. Både klimatet och landskapet förändras. Costa del Sols gröna kullar ersätts med ett betydligt torrare och mer ökenlikt landskap.
Den fina motorvägen upphör och man får samsas med långtradare och lastbilar på en betydligt smalare, vindligare väg. Det tar betydligt längre tid att färdas mellan byarna. Mil efter mil kantas vägen av stora plasttält. Här odlas tomater, bananer och frukt av alla de slag. Vi  kör förbi det ena fruktkompaniet efter det andra, vilket också förklarar den livliga lastbilstrafiken i området.
Vi passerar några byar med fina stränder längs kusten där man säkert kan finna en lugnare playa under semesterinvasionen under sommarmånaderna.

 På sina ställen påminner landskapet om Highway 1 i Californien, USA.

 Vi viker av från kusten vid Castell el Ferro och styr upp i bergen mot byn Rubite

 Efter ett tag möts vi av en fåraherde och hans hjord som betar på en sydsluttning i eftermiddagssolen.

Rubite, en av alla pittoreska bergsbyar i området

 Vi klättrar vidare uppför de slingrande småvägarna och efter att ha passerat ett pass möts vi av den här storslagna vyn. Sierra Nevada i kvällsljus.

På vägen tillbaka följer vi en vacker dalgång med en forsande flod.

Alhama de Granada

Internet öppnar helt nya möjligheter när det gäller att hitta intressanta platser att besöka. Förr besökte Mannen bredvid och jag vykortställen på nya orter. Vykort brukar så gott som alltid vara tagna på vackra platser och lokala fotografer brukar känna till de mest spektakulära vyerna. Idag tillhör vanan att skicka vykort historien. Nu kan man uppdatera vänkretsen via mms och sociala medier på bara ett par sekunder.
Vårt sätt att hitta intressanta platser har anpassats. Numera köper vi en detaljerad karta över platsen vi befinner oss på och sedan googlar vi på platser i närheten av oss.
På det sättet hittade jag Alhama de Granada, en bergsby i närheten av Sierra Nevada.
Staden hästammar från den moriska tiden och namnet kan härledas från de genom historien populära thermalbaden i anslutning till den. Alhama de Granada ligger på en brant klippa med en djup ravin nedanför. Läget påminner om den mer berömda staden Rhonda. Alhama de Granada hade ett strategiskt läge mellan Granada och Malaga, 1482 erövrades den av spanjorerna.
Moskeer och arabiska palats ersattes då av kristenhetens kyrkor.

 Den fantastiska ravinen och byn som klättrar på klippbranten. I förgrunden ser ni ruinerna till ett av de äldsta husen i staden. Det behövde en renovering men ingen hade försökt sig på det, jag undrar varför?

 I botten av ravinen låg en kvarn och ett sinnrikt vattensystem, det höll man på att renovera däremot. Det blir nog sevärt när det blir klart.

 Ett av Alhama de Granadas äldsta hus, byggt på klippan.

 En av de många kyrkorna

 Storslagen natur att njuta av....

Malaga, med kameran runt halsen...

Här följer några intryck av Malaga....

Om Malaga...

Malaga är porten till Costa del Sol. Hit anländer mängder av turister varje dag. På sommaren kommer turister  från norra Europa som vill solsäkra sin semester. På vintern hyser de populära badorterna övervintrande pensionärer från såväl Skandinavien som England och Tyskland.
Det är inte att undra på att man haft lite fördomar om Costa del Sol. Turistorterna är överexploaterade men visst finns även det genuint spanska här. De flesta passerar Malagas flygplats och tar hyrbilen till semesterorten vid någon överfylld playa. Men Malaga är en gammal stad och gamla städer brukar ha en intressant stadskärna. Förra gången hann vi inte med Malaga. Men denna gång tog vi och spenderade en förmiddag i centrala Malaga.

 Malaga grundades på 1000-talet f.v.t. av fenicierna. Morerna lade staden under sig på 700-talet och spanjorerna återtog staden mot slutet av 1400-talet. Idag finns spår av morerna men den största delen av bebyggelsen är genuint spansk.

 Det finns riktigt smala gränder med riktigt gamla hus på sina ställen. De här låg vid Picassomuseet. Tyvärr blev det inget besök på museet denna gång. Det var för fint väder tyckte sällskapet, men en tapas kunde de ställa upp på.

 Jag skulle nog vilja kalla Malaga apelsinernas stad. Det växte apelsinträd överallt på torgen och längs gatorna, små gator som stora. Så här i december dignade många träd av orange frukter. Men ingen brydde sig om att plocka.

 Hemlöshet finns överallt, även i södra Spanien. När det är behagliga tjugo grader går det rätt bra att sova utomhus. Den här mannen hade valt en av de äldsta portarna i Malaga som sin säng.

 Veckan före jul och det märktes endast på julbelysningen. Annars var det lugnt på gatorna, människor strosade i makligt takt på gator och torg. Det var förhållandevis tomt i affärerna. Ingen julstress här inte.....

Så var det dags för tapas. Svårigheten var bara allt välja restaurang, för tapas finns överallt...

En lunchtapas med en riktigt god öl och att kunna sitta ute i december, vad mer kan man önska sig?

Mandlar.....är gott!

Det här inlägget kommer att handla om mandlar. Jag gillar mandel. En homeopat upplyste mig en gång om att mandlar "botar" huvudvärk. Man skulle tugga mandeln noga. Eftersom jag hade mycket huvudvärk på den tiden så "tuggade" jag mandel. Om det hjälpte vet jag inte, men det var gott. Idag har jag inte huvudvärk så ofta, så vem vet? Det kanske hjälper på sikt?
I södra Spanien odlar man mandel. Det  sägs att det är helt fantastiskt när mandelträden blommar. Vill man se mandelblom är inte december den rätta årstiden, men om man vill göra en efterskörd så är den det.......

 Mandelträdens nakna silhuetter är vackra även vintertid

De växer vackert också

 Vi blev helt betagna i landskapet runt Sierra Nevada. Man kan bara försöka föreställa sig hur det ser ut när dalgångarna är vita av blommande mandelträd!

 Jag som aldrig sett mandel på träd var "bara" tvungen att ta den här bilden. Mandlarna sitter fast på kvistarna i grupper. När man skördar träden brer man ut en duk under trädet och skakar ner mandlarna. Förr var det ett mödosamt arbete,  idag använder man maskiner som får träden att vibrera.

 En gammal övergiven gård med sin mandelodling. Även om husen övergivits så har odlingarna överlevt.

 "Pallad" mandel, den var god kan jag berätta.  

 För att knäcka mandlarna använde vi en uråldrig men väl fungerande metod

 Så här års, ser mandlarna ut precis som de gör när vi köper dem i handeln. Vi såg tusentals mandelträd på våra bergsturer men inga stod i blom. Februari är den månad man ska välja om man vill se mandelblom. Skulle vi få se någon mandelblom innan vi for hem? Det hade ju varit underbart.

Vi läste om mandelträd och dess blomning och det visade sig att det fanns stora variationer. Trädens höjd över havet, tidig respektive sen vår, soligt eller skuggigt läge, allt hade betydelse.

När träden väl kommer i blomning har man ungerfär en vecka på sig innan allt är över. Så det fanns en liten, liten chans.....

Om vi hittade ett mandelträd på en skyddande solig sydsluttning så skulle det faktiskt kunna börja blomma redan i december.

 En av de sista dagarna såg vi ett träd på en skyddande sydslutning som började skifta i vitt.

 Jag steg ur bilen för att kunna ta ett par närbilder. Visst är de fantastiskt vackra, dessa små vita skönheter som dessutom doftar.......mandel

Jag bröt av en kvist som fick glädja mig återstoden av dagarna.  I botten av vasen lade jag några slipade stenar från sranden. Stenarna tog jag med mig hem. Hemma köpte jag en liknande vas att lägga dem i.

En enda kvist av en snittblomma har man väl alltid råd med? Och till våren kommer en kvist vide väl till pass.